Det finns vissa så kallade sanningar som florerar inom hästvärlden.
Det är påståenden som man kanske hör tidigt från mer erfarna hästmänniskor och därför känns de självklara och lever vidare år efter år.
I de fem följande inläggen ifrågasätter jag dessa sanningar som enligt mig är myter.
Det är missförstånd kring hur hästar fungerar och kommunicerar.
Situationer tolkade ur mänskligt perspektiv där hästens agenda analyseras felaktigt.
Myt 1 - Hoppa aldrig av din häst
”När din häst blir istadig, stressad eller försöker kasta av dig måste du för ditt liv sitta kvar, annars vinner hästen”.
Det här är något jag själv har fått höra sedan jag började rida som barn.
Om man hoppar av hästen har den alltså ”vunnit” över dig och kommer ta över mer och mer.
Denna sanning har bidragit till att jag har utsatt både mig och mina hästar för rent av farliga situationer där man klamrar sig fast även när hästen springer ut på en bilväg eller backar ner i ett dike.
Idag vågar jag påstå att detta är en myt.
Anledningen till att en häst blir obehaglig att sitta på grundar sig ett eller flera underliggande problem.
Men det är inte att hästen vill bjuda upp till en fight som den ska vinna.
Så tänker människor, inte hästar.
Hästens primära behov är att känna sig säker och trygg.
Ibland betyder det att bli av med sin ryttare.
Ifall vi då naglar oss fast för glatta livet blir situationen ännu mer obehaglig för hästen och den kommer bli alltmer övertygad om att rovdjuret på ryggen är vad som skapar livsfaran.
Numera hoppar jag av så fort jag känner att problemet inte kan lösas på ett pedagogiskt och säkert sätt från ryggen.
På marken kan jag bättre lugna ner hästen för att sedan åter hoppa upp i sadeln.
Jag kan ärligt säga att denna taktik inte gett mig ett enda bakslag.
Istället har jag hästar som litar på mig och mitt omdöme såväl i sadeln som på marken.