Det finns vissa så kallade sanningar som florerar inom hästvärlden.
Det är påståenden som man kanske hör tidigt från mer erfarna hästmänniskor och därför känns de självklara och lever vidare år efter år.
I de fem följande inläggen ifrågasätter jag dessa sanningar som enligt mig är myter.
Det är missförstånd kring hur hästar fungerar och kommunicerar.
Situationer tolkade ur mänskligt perspektiv där hästens agenda analyseras felaktigt.
Myt 3 - Hästen vänjer sig
När jag var yngre och precis börjat utbilda unghästar så var min strategi att helt enkelt vänta ut dem när de introducerades för nya moment.
Om en häst till exempel hade sadeltvång så longerade jag den bockande hästen tills den slutade och tänkte att - bra, nu är den van vid sadeln.
Blev den stressad i hästbilen så var min lösning att bara fortsätta åka iväg och hoppas på att hästen med tiden skulle lugna ner sig.
Självklart kan repetition och mognad skapa en säkerhet hos hästen över tid.
Däremot bör de flesta situationer inte lösas på det sättet.
Att utsätta hästen för stressande situationer gång på gång kan skapa mer oro som resulterar i att det tar ännu längre tid för den att bli bekväm med situationen.
I värsta fall kan här myten trigga igång krubbitning, vävning och andra stressrelaterade tvångsbeteenden för att hästen ställs inför utmaningar den inte har lärt sig hantera.
Ibland behöver man ta mindre steg med sin häst för att försäkra sig om att uppgiften inte är för svår.
Hästen ska inte bara vara ”van” vid situationer den hamnar i.
Den behöver förstå, acceptera och vara bekväm med vad den utsätts för.