Enligt mig är bettet oerhört problematiskt i flera avseenden.
Missförstå mig inte - jag vill inte förbjuda bettet - men användandet innebär ett stort ansvar från ryttarens håll.
Ett bett som används fel eller för hårdhänt kan orsaka stor skada hos hästen.
Om vi bortser från att användandet av ett bett kan orsaka smärta och skador i hästens mun finns en annan fundamental anledning till att bett ska användas med största försiktighet.
Hästen är ett flockdjur vilket betyder att den föds med en livsavgörande instinkt: Flykt.
Flyktinstinkten bidrar till ett annat tillstånd: Klaustrofobi.
Om hästen känner sig osäker, stressad, rädd eller i livsfara är den undermedvetna -och medvetna reaktionen att fly.
Det värsta som kan hända en häst som försöker fly för sitt liv är att den hålls fast.
Då skenar adrenalinet på full styrka och hästen gör allt för att slita sig fri och fortsätta fly.
Ett bett används i grunden till att svänga, bromsa och stanna en häst.
Ser ni problemet?
Låt mig demonstrerar ett scenario jag själv varit med om och sett otaliga gånger:
- En ryttare har problem med sin häst för att den är stark i hoppningen. Den springer okontrollerat både före och efter hindret och ryttaren tycker det börjar kännas obehagligt.
- Det som händer när ryttaren styr på hindret är att hen direkt börjar bromsa (hålla hårt i bettet) i förebyggande med vetskapen att hästen kommer bli stark.
- Hästen blir stressad av den skarpa känslan bettet ger i munnen och som skapar spänning både fysiskt och mentalt.
- Hästens första instinkt är att fly så den börjar springa mot bettet.
- Ryttaren bromsar för glatta livet tills hindret kommer och hästen hoppar.
- Med hastigheten som kommer från språnget är ryttaren beredd på att, så fort hästen har landat, dra tag ordentligt i tyglarna för att hästen inte ska skena igenom svängen.
- Hästen i sin tur är beredd på ryttarens hårda tygeltag och kommer omedelbart fortsätta fly från bettet så fort den landat efter hindret.
Den grundläggande problematiken i ovan scenario är att ryttarens hjälpmedel faktiskt är orsaken till problemet. Det sorgliga här är att okunskapen kring hur hästen fungerar resulterar i att många väljer ett skarpare bett som lösning. Man vill bara få bort symptomen istället för att försöka hitta den underliggande orsaken till problemet.
Med ett skarpare bett kanske hästen till slut slutar springa då den inser att det inte fungerar. Men obehaget kvarstår och den kommer därför börja fly undan på andra sätt. Här får du en häst som slår mot bettet, ligger bakom handen eller i värsta fall stänger av mentalt och inte vill bli riden alls.
Med det sagt så kan användandet av ett bett vara till stor hjälp för oss och våra hästar om det används rätt och med stor hänsyn till vad vår häst är bekväm med.
Mitt tips är att använda ett snällt bett eller inget bett alls om du är osäker på om din häst är bekväm med hur bettet används. Om du inte kan hantera eller rida din häst utan bett är den en indikation på att en eller flera delar i er relation och kommunikation inte fungerar. Att tvinga fram lydnad med ett bett är troligtvis inte lösningen utan kan snarare leda till större problem med tiden.
Förutom att arbeta mina hästar i repgrimma på marken rider jag flera gånger i månaden utan bett.
Jag rider både i ett bettlöst träns från Equestrian Club, i repgrimma eller med halsring.
Ett bettlöst träns är antagligen det enklaste att börja med medan en halsring kräver lite mer träning.
Det finns många fördelar att rida och träna hästarna bettlöst.
För ryttaren:
För hästen: